KLASSISK SVENSK MASSAGE

På 1800-talet utarbetade svensken Per Henrik Ling (1776-1839) det massagesystem som i dag går under rubriken svensk massage eller klassisk massage. Ling ville skapa en massageteknik som efterliknade rörelserna i den Svenska gymnastiken och andra träningsformer för att stimulera blodcirkulationen, stärka musklerna och skapa en bättre balans mellan muskler och skelett. Med massage trycks och tänjs vävnaderna, särskilt muskler, blodkärl och hud. Det finns fem olika grundtekniker i den svenska massagen:

1. Effleurage (strykningar, glidningar).

2. Petrissage (knådningar, saxningar).

3. Friktion (gnidningar i cirklar eller på tvären).

4. Tapotement (snabba, lätta rytmiska slag som ger en djupgående vibration: hackning, klappning eller bultning).

5. Vibration (skapas med händerna eller med en apparat).

Massage verkar kroppsligt och emotionellt

Massagen uppges ha en verkan både på kroppsliga och emotionella faktorer, såsom ökat lymfflöde och ökad blodcirkulation (smärtor och trötthet beror ofta på en lokal blodbrist som motverkas av massagen) och sammanväxningar och knutor i musklerna motverkas. Även hormonutsöndringen påverkas.

Massage används vid t.ex. muskelspänningar, träningsvärk, svullnader orsakade av dålig Lymfcirkulation, muskelknutor och som allmänt avslappnande och uppmjukande behandling. Massage bör däremot inte ges vid tillstånd som feber och infektioner, elakartade tumörer, åderbråck eller blodpropp, bakteriella inflammationer eller hudåkommor.

Förutom den avslappnande massagen finns även en stimulerande massage som karakteriseras av att den utförs snabbt och rytmiskt. I Sverige används massage bl.a. inom idrott och dans och som ett led i annan fysioterapeutisk behandling.